I rött värmande ljus badar det gamla trädet vid torget. Dess hängande frukter utstrålar en värme och kärlek till oss alla. En kärlek utan gränser, tillgänglig och välkomnande åt alla och envar som har tid att stanna upp, om än så bara för några sekunder, och omslutas av känslan så här i vintermörkret.
Eller är det bara ett lockbete? Ett sätt att förvanska verkligheten och locka in de naiva allt längre in i virrvarret av grenar och kvistar så att de till slut inte kan hitta ut igen. Fast för alltid i trädets förrädiskt ondskefulla krona.
Bild tagen med mobilkamera. Redigerad i efterhand
Jag håller på det första alternativet :)
SvaraRadera